BRIARD
en av Europas äldsta raser
Briarden,
eller med dess franska namn "chien berger de Brie", är en
fransk vall- och vakthund vars historia kan spåras tillbaka till
700-talet. Den finns avbildad på gobelänger från Karl den Stores tid
och man känner också till att Napoleon hade briarder med sig som
vakthundar i Egypten. Rasen har sedan mycket lång tid tillbaka använts
som vallare och försvarare av får- och boskapshjordar i Frankrike.
Genom sin storlek och styrka var den väl rustad att ta upp kampen med såväl
vargar som andra inkräktare - även tvåbenta. Till utbredd nytta kom
den efter franska revolutionen på 1700-talet, då de grevliga domänerna
delades upp i små oinhägnade jordstycken. Briarden har nämligen en
mycket utvecklad revirinstinkt och förmåga att hålla sin hjord
samlad. Denna instinkt, som fortfarande finns kvar, gör briarden till
en följsam "stanna-hemma-hund" utan intresse att springa
hemifrån.
Under första och andra världskrigen användes briarden av
den franska arme'n som ammunitionsbärare och i Röda Kors-tjänst. Med
hjälp av sin utomordentliga hörsel och sin goda näsa spårade den lätt
upp sårade soldater och visade sjukvårdare till dem. Det har sagts,
att varje sårad som påträffades av en briard fick hjälp.
Det finns givetvis många legender om denna urgamla ras. För att belysa
briardens mod, lojalitet och intelligens berättas: På 1300-talet
i en liten fransk by vid namn Montidier blev greve de Montidiers son mördad.
Hans hund tog till sin uppgift att spåra upp och förfölja sin husses
baneman, en man vid namn Macair. Mannen hittades, men innan han blev dömd
för sitt brott, befallde konungen att en duell skulle utkämpas mellan
mannen och hunden. Hunden, vars beskrivning i allt stämde med en briard,
avgick som segrare. Mannen gav upp, erkände sitt brott och blev
halshuggen. Denna händelse utspelades på ön Notre Dame år
1371. Till minne av hundens hjältedåd skänktes en sköld till kyrkan
i Montidier, föreställande huvudet av en briard, och den placerades i
kyrktornet. Tyvärr bombades kyrkan under första världskriget och skölden
förstördes. Hunden blev emellertid känd som Aubryhunden (chien
d'Aubry) och man kan lätt förstå hur detta namn sedermera förändrades
till "chien berger de Brie".
Under de båda världskrigen blev briarderna mycket älskade och uppskattade
av soldaterna.
En del av hundarna omkom under krigen, andra följde med
krigsveteraner till olika delar av världen, när kriget var över. Av
den anledningen har många briarder kommit till USA och där utvecklats
till en mycket populär och uppskattad ras. Den första briarden
registrerades där 1922 och bara några år senare bildades The Briard
Club of America. Till England kom de första 1968, men till Sverige anlände
de redan ett par år tidigare. Nu finns briarden i hela Norden.
Från 1964 till Mars 1995 har ca 1900 briarder registrerats.
Kortfattad
rasbeskrivning
Helhetsintryck:...
Briarden är en rustik hund, rörlig, kraftfull och välproportionerlig.
Pigg, vaken och orädd
Huvud:...
Kraftig, ganska långt med välvd skalle. Skallens längd något längre
än bredden. Pannan lätt rundad med markerat stop. Nospartiet ej smalt
eller spetsigt, snarare fyrkantigt än runt. Nospartiets längd skall
vara lika med skallens längd. Tryffeln alltid svart.
Ögon:...
Horisontella, väl öppnade, ganska stora och rundade med lugnt och
intelligent uttryck.
Öron:...
Högt ansatta och bäras hängande men inte tätt intill kinderna. Längden
ungefär halva skallens längd. Vid lystring skall öronen lyftas lätt
och hänga framåt (enligt orginalstandarden kuperade)
Bett:...
Saxbett med jämna, kraftiga, vita tänder.
Hals:...
Kraftig och muskulös. Nacken är lätt välvd och övergår elegant i
ett väl lagt skulderparti.
Bål:...
Bröstkorgen skall vara bred, djup och välutvecklad. Buklinjen lätt
uppdragen. Ryggen skall vara rak med svagt sluttande kors. Kroppen skall
vara en aning längre än mankhöjden.
Ben:...
Absolut raka, muskulösa och kraftig benstomme. Hasen får inte vara för
lågt ansatt och ska vara vinklad så att mellanfoten närmast står i
en lodrät ställning mot underlaget. Dubbla sporrar på bakbenen.
Tassar:...
Kraftiga, rundade (ett mellanting av katt- och hartass), väl slutna tår,
hårda trampdynor och svarta klor.
Svans:...
Skall bäras lågt och vara försedd med riktig plym. Svansspetsen skall
vara formad som en krok och nå ner till hälbenet.
Rörelser:...
Lätta, ytterst smidiga, kraftiga, jämna, vägvinnande som tillåter
snabba vändningar och med ett mycket kraftigt påskjut.
Hårrem:...
Pälsen skall vara långhårig, lätt vågig och torr (som gethår)
Färg:...
Alla helt enhetliga färger utom vita är tillåtna. Mörka färger föredras.
Mankhöjd:...
Hanhund 62-68 cm, tik 56-64 cm
Fel:...
Spetsig nos, små ögon, mandelformade eller ljusa ögon. Alltför rakt
eller sluttande kors. Mycket kort svans eller svans buren över ryggen.
Vita klor.
Grava
fel:...
Vit bringfläck.
Diskvalificerande
fel:...
Storlek under minimimåttet. Ögon av olika färg eller med vit iris
(glosögon). Ljus tryffel. Ofullständig eller kuperad svans. Kort hår
på huvud eller ben. Avsaknad av dubbelsporre. Lockig päls. Vita hår på
tassarna.
Kortfattat
om briardens utseende:
Kraftig,
rustik och rörlig hund, ca 62-68 cm i mankhöjd för hanhund, 56-64 för
tik. Minimimåtten får inte understigas, maximimåtten får överstigas
med 2 1/2 cm. Huvudet skall vara kraftigt med markerad pannavsats, försett
med hår som bildar skägg, mustasch och ögonbryn, som lätt skuggar ögonen.
Kraftig fyrkantig nos, nosspetsen alltid svart. Saxbett. Ögonen skall
vara stora, mörka och runda med ett lugnt intelligent uttryck. Öronen
högt ansatta, medelstora hängande och skall stå ut något från
huvudet. Kraftig muskulös nacke, rak rygg, något sluttande kors, lång
väl behårad svans med uppåtböjd svanstipp. Raka framben och välvinklade
bakben med ej för låg has. Tassarna skall vara kraftiga med samlade tår,
alltid svarta klor. Pälsen skall vara lång (minst 7 cm) obetydligt vågig
och torr (som gethår). Alla enhetliga färger är tillåtna utom vitt.
Mörka nyanser föredras (inom varje färg). De vanligaste färgerna är
svart och fawn (viltfärg) men det förekommer många nyanser från grått
till skiffer.
Lite
allmänt:... ganska livlig som valp. Lugn inomhus, nyfiken och
alert utomhus. Lättlärd, men mognar ganska långsamt. Vaksam men inte
skällig. Mycket lojal och älsklig mot sin familj, underbar mot barn om
de har fått lära sig leka med dem som valp. Ibland något reserverad
mot främmande människor (vaktinstinkten). Pälsen är lättskött om
hunden får en ordentlig genomborstning i veckan.
Text sammanställd
av Barbro Finkelstein
Med copyright © Svenska Briardklubben
|
|